Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ ......’—v ...... ——
Carl Mikael Bellman
Kör brännvinspannan fram till korets lilla fenster,
formera procession — trompetarne till vänster —
tag ordensstegen fram, klif opp på pelarn där
och bredvid Boursels bild sätt Lundholms ungefär!
Jag vill med Herkules ock ställa en Achilles:
på lika vacker eld min olja lika spilles.
Mitt rökverk bär jag fram att värma bådas ben —
få se, om lågan sprids kring båda lika ren.
Vår Lundholm var ett ljus, som i sin mörka vinkel
jämt uti pipan brann ... tvi djäfveln, tocke finkel! . . .
Det brann med dunkelt sken; och när det slockna ut,
var staken helt förbränd. Så går det mig till slut.
Min kropp är liksom stekt: mitt innandöme jäser,
vår Lundholms likaså — ni hör väl hvad jag läser?
Hans ögon . . . gode män, jag talar ej på spe . . .
som klaraste rubin så röda voro de.
1 intet dokument hans födsel jag erfarit:
omtrent mot sexti år min Nestors ålder varit.
Så långt man ännu minns vid denna profession,
har han tändt under själf i egen hög person,
med outtröttlig flit vid mäskekaret setat
och öfver fyrti år sin ordensstjärna letat,
den han förlidet år så ganska värdigt fick,
då i december han med ordenskåpa gick.
Ni lärer minnas än, hur han sin hjässa buga
och svor i lif och död att Bacchi safter suga :
man minns väl, säger jag, hans allvarsamma min,
hans vackra symbolum, i stjärnan, på latin
och sist, vid Boursels död, hans darrande lekamen,
hur liksom döden där åt lifvet ropa amen.
Det träffa riktigt in: han till sin flaska tog
och söp tre kvart på sex, och klockan sex han dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
