- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 4. Carl Mikael Bellman; Jakob Wallenberg /
276

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

%

Carl Mikael Bellman

mers såla, hvarpå hon vandrat i Gröna gången, ger mina ögon
mera lif och vällust än den lager, hvarmed man mig på
medaljen hedrat.

Fortsättning härnäst.

Fortsättning.

Kongl. slottet den 21 maj 1794.

Fn man utan minne måste nödvändigt vara en beskedlig
varelse. En skälm måste minnas hvad han tänker, tänkt och
sagt. Jag minns ej hvar jag slutade mina lefnadsanekdoter,
men lika mycket!

Sommaren år 1759 gick jag en afton, klädd i en
hem-väfven rock af min mor, som äfven var en god hushållerska,
ned till Munkbron. Klockan ringde då 7 i Maria kyrktorn,
som samma år i juni månad afbrann. Jag gick då, om aftonen,
i min blå rock och, efter den tidens sed, utstofferad med
halfärmar och nattkappa. När jag ett par timmar betraktat
jakterna, som förhärligade utsikten af Mälarens cyteriska
stränder, kom den bekante latinske skalden Löfvensköld
gående, jämte den namnkunnige aktor vid 1756 års riksdag,
Bedinus Renhorn, för att stiga ombord på en Arbogajakt,
som ämnade sig till den stad, hvarest Renhorn skulle intaga
sin borgmästarestol. Jag hade lärt hans dotter, som då med
sina föräldrar bodde på frimurarebarnhuset, att spela på
cittra, hvilket instrument jag den tiden ojämförligen
trakterade. Denna obetydliga omständighet gjorde, att herr
borgmästaren böd mig stiga ned i kajutan, hvilket jag ock gjorde.
Jag satte mig genast vid ändan af ett litet fällbord, tittade ut
genom fönstret på de många fartyg, som, det ena efter det
andra, med sina bukiga segel och glatta kölar plöjde den mot
aftonsolen glittrande böljan. Roende båtar med skönheter
smögo sig fram emellan bogserade skepp. Andra kostliga

27 G

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/4/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free