Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Min son på galejan
doktorn med flera, som sutto vid bordet under sunddäck,
kull-bytterade hufvudstupa öfver detsamma baklänges bort i lä,
hvarest de, mellan bänkar och matroser, summo flera minuter
af och an, menande sig redan vara uti hafsbottnen. Hvad,
utom vår Herres not, hade kunnat bärga dessa fiskar,
synnerligen som sjön hade utslagit luckorna på den sidan de
flöto. Hvar och en kan tänka sig, huru mycket som var
ofvan vatten, när superkargen, assistenterna och jag uti
rundhuset vadade opp till smalbenet i det våta. Mellandäck,
trappan utför, nedrusade sjön med en fart, som icke kan liknas
utan vid Trollhättans, krossade dörren på
skeppsskrifvar-hyttan och lämnade efter sig en liten insjö i hvar vrå. Redan
två timmar efteråt, när jag kom ned i min lilla studerstuga,
befunnos sängkläderna ett skeppund tyngre än vanligt;
Schen-bergii stora lexikon flöt på golfvet som en mudderpråm, efter
seglade mina bägge röda tofflor liksom ett par sillbåtar, och
det som värre var, min arma perukask var med i farvattnet,
hade tagit läck och fördärrvade hela laddningen. Ack, hvi
lät jag icke försäkra’n i Hamburg?
Händelsen är för allvarsam att med leende mun
berättas, kunde man säga.––––Väl, jag medger det. Men
hvem vet icke, att faran fägnar, när hon är öfverstånden?
Utom dess i en så allmän förvirring, på ett skepp, som hyser
hundrafemtio personer ombord, kunna väl intet annat än några
löjliga uppträden blandas med de sorgliga. Här ligger en
stackare med en afbruten pipa i handen och ropar bedröfligt:
”Anamma min anda!” Där ser jag en annan med stopet
för munnen rulla hals öfver hufvud bort åt andra sidan.
Den tredje läser. Den fjärde letar efter sin mössa. Den
ene gråter öfver sin krossade arm, den andre öfver sin
krossade punschbål. Några rida relingarna mellan på en
soffa, och de öfrige simma som stora rockor hela däcket
rundt.
Emellertid var det ingen på Finland, som icke trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
