Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.h.WU^\
Jakob Wallenberg
beslutet blef, att man borde söka någon säker hamn, och
Norge befanns i det hänseendet allra bekvämligast.
Knappt vände vi näsan åt nordpolen igen, förr än den
föreställningen att hela två månader ha slitit så mycket ondt
utan minsta nytta gjorde mig helt harmsen, synnerligen som
det bedröfliga norden-om snart måste åter plöjas igen. I
förtreten kallade jag den dåre, som först byggde skepp och
hissade förmätna segel på det stormande djupet. Den gamle
vise Cato rann mig i hågen, hvilken hade föresatt sig trenne
saker: att aldrig förtro en hemlighet åt en kvinna, att ingen
afton gå i säng utan att hafva gjort en god gärning och att
ändtligen aldrig resa till sjöss, när han kunde komma fort
till lands. Jag eftergrundade orsaken, hvarför människor,
hvilka naturen gifvit fötter att gå, men inga fenor att simma,
kunde ha hjärta nog till att sätta sig på några hopspikade
plankor och med lifsfara öfversväfva fiskarnas rike, bort
till andra ändan på jordklotet. Penningen, penningen föll mig
strax i sinnet. Men jag frågade mig åter, hvarför den kunde
vara så begärlig. Och se mitt hjärta svarade mig å alla
sjöfarandes vägnar, att sötungen, ett litet välbyggdt beläte, tio
kvarter högt, med ett par eldiga ögon, med en rosenläpp,
med en kärleksandande barm, med en nätt fot, med . . .
med . . . ack, o eja! . . . en vacker flicka, med ett ord, är
rätta driffjädern både till det ena-och andra. För hvem släpa
vi, arma gossar, om icke för en Cloris? Lilla vännen, lilla
grynet, lilla sötögat är och blir medelpunkten af våra
omsorger. Aldrig hade skuta gjort skeppsbrott i sjön, om intet
öga förut stött på de tvenne försåtliga blindklippor, som
dölja sig ibland vågorna i den skönas häfvande barm. Våra
begärelser må taga så många bikrokar de vilja, så flyta de
dock alla tillsammans i brudsängen, likså naturligen, som
floderna stöta till hafvet. Hvarför seglade grekerna till det
aflägsna Troja? — För Helena. Hvem lånade vingar åt den
store Gustaf Adolf, när han på tjugufyra timmar flög ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
