- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 4. Carl Mikael Bellman; Jakob Wallenberg /
291

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





Ur Min son på galejan



FEMTONDE KAPITLET.
Vårt vistande i Svinörsund.

Nos convivia, nos proelia virginum cantamus.

Horat.

Våra herrar superkarg och kapten begynte strax med
skeppets angelägenheter och förbättringar. De hade tagit sitt
högkvarter hos en generalskibsmaler vid namn Galtrup, en
berest, munter gubbe, som hade sett alla spökelser i naturen,
ända till fanden själf och hans närmaste släktingar, de heliga
inkvisitionsfäderna i Spanien och Portugal. Han undfägnade
sina gäster med sagor och stekta kråkor, hvilka han kallade
”en smuk villebraad”. De förra roade öronen, ty gubben
ljög artigt och var i stånd att utdraga en sex kvarters
historiestump till en hel kabellängd; men de senare hade inte samma
verkan på smaken, hvarför herrarna nödgades upphämta
kajutkocken till att förestå herr generalens kök. Herr Galtrup
själf såväl som hans måg Ferrö, en klotrund ölstomme, till
ämbetet en skeppare, funno bägge vår svenska matordning
mycket solid och bevisade det också med deras allslukande
appetit.

Våra ynglingar rakade emellertid alla närliggande byar
ikring, släpande med sig bössor, fioler och vinbuteljer.
Förmiddagen lopp man på jakt i bergskrefvor. Assistenten von
Heland höll oss med vildt hela tiden. Vi spisade änder och
vildgäss, medan kråkstekar vankades hos generalen. Bland
annat fällde han en ofantlig örn (o, att det varit den ryska!),
hvilken satt högst på en klippa. Han stupade hällen utför,
men syntes ännu vilja försvara sig, hvarpå följde ett lustigt
handgemäng emellan bägge partierna, till dess ändtligen
den skjutne måste bita i gräset under skyttens bösstock.
Hans pennor fick jag till att skrifva detta kapitel med; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/4/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free