- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 4. Carl Mikael Bellman; Jakob Wallenberg /
298

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-...-..................................

Jakob Wallenberg

nu luggas på saken. Den där med de dreglande
mungiporna, som skrattar åt dem, är vår snickare, och den andre,
med stopet i näfven, är en finne, som dansar björndansen,
bara ni ger honom en sup. När ni går förbi här, så håll
för öronen; ty där bor en som lär sig spela. Förlåt mig,
k. herre, jag kan ej följa er längre: mina lungor fordra
friskare luft, liksom ock min törst erinrar mig, att någon
namnsdag måtte sökas upp i min almanack för att släcka’n.

FJÄRDE KAPITLET.

Början till en härlig naturaliesamling.

Ridetur, chorda, qui semper obevrat eadem.

Horat.

Åtskilliga slag, så väl af simmande som flygande släkter,
voro här i öfverflöd att anmärka. Men hvi skulle jag
be-skrifva det som inte duger att äta? Bondens ladugård är i
min tanke den vackraste naturaliekammare. Ty hvilken
gagnar mer, oxen eller krokodilen, fåret eller tigern? Tårarna
stodo mig i ögonen, då jag uti djurhuset vid Versailles såg en
slukande skara lejon, björnar och strutsar underhållas på
kungens bekostnad, medan hundrade svultna fransoser lupo
efter allmosa på gatan i Paris. Och det förtretade mig i
London, att jag mer kunde beundra en mängd oppstoppade
sällsamheter på Brittiska museum än den närande oxhären,
som dagligen föstes mina fönster förbi till slaktarhusen. Ty
då jag föreställde mig, huru denne mättade en million hungriga
magar, medan de förre endast fägnade några nyfikna ögon,
syntes mig, att jag otacksamt hade försyndat mig på själfva
naturen, i det jag nogare betraktat det sällsamma än det
nyttiga.

De lärde resa på Ostindien för att samla naturalier, de
sluge till att förtjäna penningar. Men jag, som är hvarken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/4/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free