Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£
o’
Ur Min son på g alej an
gal om kvällen, finnes merendels någon ålderstegen gumma,
som förespår en olycka i grannskapet, och söta mormor
drömmer aldrig, att hon mister en tand, utan att någon skall dö
i släkten. — ”Hör, käringar!” skall jag säga till dem, då de
vilja se min fågel, ”edra tuppar gala, när de ej orka sofva;
och edra ruttna tänder falla bort, när ni ha skvallrat för
mycket; men inte betyda de hvarken olyckor eller
dödsfall.” Ty min malefit hade god vind med sig, oaktadt
matrosernas inbillning grufvade sig för en storm.
Detta är en bidevindse,glare*: märkvärdigt kräk.
Före-nämnda sjökrönika förmäler om honom, att han i början var
skapad till en ordinär fisk, men har sedermera begärt en
annan, nymodigare skepelse, förtretad öfver att likna den
gemena fiskepöbeln. Därutöfver blef Jofur så förtörnad, att
han slungade honom tillbaka i sjön, sådan som han här
föreställes, hvarest han ännu, regerad af sin forna smak för
besynnerlighet, seglar städse mot väder och våg. Han är
lik ingen mer än sig själf och synes vara ett utaf bara vind
utspändt slem.
Naturen, som stundom tyckes leka i sina verk, har
förmodligen alstrat denne för att ha någon varelse på
vattnet, som kunde likna våra så kallade starka andar på landet,
hvilka, af en ursinnig klåda till att vara nya och
besynnerliga, städse simma mot strömmen. Bibeln är för gammal,
därför duger han inte. Själen begripa de intet, alltså är det
kroppen, som tänker. Helvetet är en tusenårig fabel till att
skrämma en vidskeplig allmoge. Och hvarför skulle de gå
i kyrkan, så länge det är så allmänt? En Gud vilja de väl
ha, men kunna ej tåla den, som folkhopen dyrkar.
Härliga filosofi!
Om någon af dessa behagar att hedra mina naturalier
med ett nygirigt ögonkast, skall jag rycka på axeln, gråta
en tår och sucka: ”0, du bidevindseglare!”
* Bidevindseglare, »kolonier af hydra-artade individer, tillhörande
rörmaneternas ordning». Osbeck nämner dem besanties, s. 284.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
