Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Jakob Wallenberg
underlig hop lefvande sällsamheter. Strutsarna samt en fågel,
kallad secretarius*, roade mig mest ibland dessa.
Men så äger ock Kap, utom detta spatserstället, inga
offentliga lustbarheter. Bollhus, opera, maskerad äro här
icke ens kända till namnet, och, det som bör synas ännu
mer obegripligt, ingen källare, intet kaffehus, ingen biljard,
ingen nyhetsklubb finnes här. Jag undantar några krognästen
för matroser. Detta ger orten ett utseende af en ödemark, när
man kommer från ett folkmyrlande glädtigt Europa. Efter två
dagar är allting gammalt. Omgifven af ett bedröfligt
enahanda, känner man sig tom och ledsnar. Den, som söker något
mer än äta och dricka, trifves här icke länge. Magra
um-gängesämnen, ställda i en utnött hvardagston eller inskränkta
inom en plågsam skvallerkrets, sätta en främmande utur stånd
att börja en galant och artig konversation. Holländarnas
språklåda är alltför fattig. Besöker jag Mijnheer, så heter
det både i dag och i morgon: ”Rök en pipa, drick ett glas!”
Dristar jag mig fram till Mevrouw, en förlamad stolprydnad,
som med händerna i kryss hvilar ett par obrukade ben öfver
ett fyrfat (ty lättjan är alltid frusen), så gnäller hon ett
evinnerligt: ”Koppje thee, Mijnheer!” Och när jag tager
honom emot, räcker hon mig en smula flinthårdt kandisocker,
liten som hennes ögnasten, hvilken jag efter hennes eget
sparsamma exempel af höflighet måste bruka både till denna
koppen och tre efterföljande. Bjuder hon mig kaffe, så är
det lika så slätt som hennes te. Säger jag henne ett vackert
ord, svarar hon med en platthet eller ropar efter en
spott-back. Har jag en snygg dosa eller någon annan artig nipp,
begär hon med en osmaklig tilltagsenhet att få se honom,
smilar med ett par lystna ögon, vänder honom emellan
fingrarna och önskar äga en dylik; kan ock ofta stoppa’n i
kjortelsäcken och skratta, liksom hennes nådiga grimaser
skulle vara mig en tillsträckelig ersättning. Med ett ord:
* Secretarius, sekreterarfågeln, egentligen ormfalken.
30G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
