Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina Löjen
Kom då, du Löjens kvicka tropp!
Följ mig i alla lifvets skiften
och lär mig ta ett glädtigt hopp
på brädden af den mörka griften!
Lät edra vingar flyktigt sväfva
omkring mitt bord, min säng, min bok;
lät dumhet för er gissel bäfva;
men söken väl ert utbrott kväfva
i sällskap med en högborn tok.
Hvi kan jag ej tillfyllest bäfva
att bland de stora vara klok?
Hvem skall jag först mitt löje skänka? —
Jo, ärans folk bör ära ske.
Det vore bördens rätter kränka,
att ej de höga först bele.
Ack! när jag deras lif beskådar,
så fullt af laster, prakt och tvång;
den glans, som ingen värma bådar,
och yrslan vid sireners sång;
det stoj, som endast örat fyller,
då själen tom och hungrig är;
det glitter, lifvets skal förgyller,
då masken själfva kärnan tär;
den goda ton, som mera gäller
än vett och dygd och skicklighet;
det falskhets gift, som oskuld fäller
med en belefvad nedrighet;
de nycker, som förtjänsten döma,
som blindvis lasta och berömma
och slutas med ett ”vare sagdt”;
den träldom hos en öfverherre
som dubbelt hämnas på de smärre;
det nit för egen vinst och makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
