- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 5. Gustavianernas poesi. Kellgren, Leopold, Oxenstierna, Thorild, Lidner, fru Lenngren /
177

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

t=— ö
Passionerna

frö till himmelska dygder! — i den harmoniska, fina,
eldiga mänskan. Ack, men ack, du flyr mina djärfva,
bäfvande blickar, Natur, för tanken flyr och försvinner och
höljer dig djupt i ditt heliga, ogenomträngliga mörker.

Snille? Ja. Och frö till dygder, till hjälten, till skalden?

Ja. Naturen är allt i tingens organer, fast ofta
outgrundeligt huru. Elden och spänningen i den
äregiriges själ, upplyfter den, gör att han älskar
frihet och höjder, svåra, förvånande bragder och faror,
häftiga, häftiga nöjen. O, däremot känsloöm, ljufsint,
vandrar i stilla dälder vällustens vän och förtjusning,
andas, och ler åt rosen och söker, söker herdinnan och
skuggan. — Evigt skapande! I förening och bildning
lefver du, känner och verkar. Hvarje stoft genom dig har
kraft, har lif. Men kraft och lif i stoftet är intet
för det dödliga ögat. I förening och bildning,
där först yttra de sig: den högstes under och styrka.

Fjärde sången.

Analogi! Sublima, strålande sanningens Iris,
som hon utskickar vidt i naturens okända riken,
analogi, du ser det, ropar det högt för den vise.

Känslan i människostoftet är allt — är, namngifven, tanke:
härskande heter passion — passion! O ängel, o vilddjur,
jordens glädje och jordens styggelse; ljuf som sefiren;
rasande, ljungande. Stiger hög och ädel till himlen;
störtar sig djupt i afgrundar; fridsam, mild och gudomlig,
gläder i Antonins spira, gläder och lyckliggör jorden;
i tyrannens cerberiska bröst förhärjelse, jämmer,
ve oss, skulle föröda jorden och människan —- om ej
om ej du, Harmoni, om ej din eviga jämvikt
uppehöllt allt. Och ej af oändligt vimlande krafter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/5/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free