Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff ■ u ft
Thomas Thorild
ett berg af störtande klippor
förlora sin spits i evig natt.
Högst syntes i trolldomsglans
halft öppnad en himmel och korer
af kerubim och serafim
och af helgons skinande kretsar.
Djupast i bergets däld, vrålande
med gny och kvidan, vräkte upp
en afgrund blåröda lågor i moln
af gnistrig, hvirflande rök. Omkring
på svarta klippor djäflar sutto,
grinande vildt. Uppöfver dem,
i afgrundens dystra dunkla,
vidt blänkte af guld ett tempel,
där åsnor, gående upprätt med kronor,
skränade: helig! helig! och gällt
basuner stötte, och folken
darrande kommo, buro fram guld,
guld, som var deras rena blod,
af mödan pressadt ut och härdadt
i kvalets glödande ugn. Främst en
af templets åsnor hölt åt dem en kalk
och af smulor ett fat, då alle,
alle skränade skräckeligen vildt:
”Hvar droppe släcker ett helvete,
och med hvar smula sväljen I
tusende, tusende himlars fröjd
och desse himlars Gud. Amen!”
Näst ofvan templet, i dess gulds
milda sken, ljuft yrade lärde,
kastande tankfullt i rymden ut
linjer, cirklar, paraboler,
ofantliga ord, magiska ljud, färgade bloss
för att af evig grund oss visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
