Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl— -
Bengt Lidner
Naturen då i glädjens skrud
åt skaparen ett offer tände.
Du kom: allt andades en Gud,
och i din blick hans blick vi kände.
Hur öfver trädbevuxna berg,
som under nattens åskor gungat,
gudomliga! i azurfärg
du fram ur österns portar ljungat.
Och då i oceanens sköt1
vi sett dig undan natten fara,
du klarhet först i månan göt,
att oss ock fjärran nyttig vara.
Fast ödet mänskors hopp bedrar,
dig dagakarlen trogen funnit:
din stråle honom uppväckt har
och för hans lugn i böljan runnit.
Det folk, som blindt i villor lopp,
och icke himlens röst fått höra,
har ropat, då du ljungat opp:
Den dig har gjort vi dyrka böra.
. . . Men kaos’ böljor mot dig svalla! —
Ditt lof af helgon sjungas skall.
Dig änglarne i minnet kalla . . .
Tillbed din skapare — och fall!
Främst i ett blodigt moln, ack! morgonrodnan går,
och solen darrar fram i hennes bleka spår;
nu öfver jordens klot med nedböjdt hufvud bäfvar.
Så nattens fågel hemsk bland stumma spöken sväfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
