- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 5. Gustavianernas poesi. Kellgren, Leopold, Oxenstierna, Thorild, Lidner, fru Lenngren /
236

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ö - — - —
Bengt Lidner

den, som från altar’ts fot och med försonarns blod
i ett förkrossadt bröst ingjutit hopp och mod;
som, då han andra lärt att gärna sig förbarma,
den förste varit själf, som glömt sig för den arma;
den aldrig smicker känt, af kungars makt ej skrämd,
förkunnat deras brott och trotsat deras hämnd.

Sjung domarns kärlek, sjung, du frälsta hednaskara!

”Af dem, mitt namn ej känt, vill jag ock dyrkad vara.

Mitt blod för världen rann. Jag efter hjärtat ser;
för mänsklighet och dygd, I himlar, öppnen er!”

Och himlar öppna sig. I ljusets sköt’ de hamna,
af känslor svimma bort, då änglar dem omfamna.

Du folk, ack! vårdadt ömt, sen jordens späda dar,
med fasa skåda nu den Gud, du hatat har.

Hans blod, som öfver dig likt hämndens eldregn strömmat,
och det du grymt göt ut, för dig å nyo ömmat. . .

Hvad ser jag? . . . domare! — Nej! jag förlorad är —
Ack! ej ditt majestät — din kärlek mig förtär.

Flyg, oskuld! i din glans mot ärans gudasköte,
där för en störtad tron en evig gör dig möte.

För bojor och för dygd din lön, Mathilda! njut:
de barn, från dig man slet, i modersarmar slut.

Med stolthet hjärtat kan sig se föraktadt blifva,
men utan svaghet ej sin kärlek öfvergifva.

Det var det största kval, hvartill dig ödet dömt,
till grafven hatad bli, och likväl älska ömt.

Men evigheters fröjd din hjässa redan kröner. —

Vid minnet af en tron hvad afsky hjärtat röner!

O mänskors forna hem! hur var din barndom blid;
då jorden kungar fick, försvann dess gyllne tid.

De höjas, himlarna, och alla stjärnor sjunga,
då öfver deras krets med helgonen de ljunga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/5/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free