Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
period; detta beroende visar sig redan i ordskatten och
ämnesvalet, men någon gång också i själfva konstruktionen.
Den andra källan var antiken, och långa partier förefalla rent
af som parafraser af stycken hos Vergilius.
Någon betydelse för den senare svenska prosastilens
utveckling fick detta försök dock icke, och den, som angaf
parollen för denna, var icke Mörk, utan Dalin.
Såsom stilist var Dalin samma justemilieuens man, som
han var i alla andra afseenden. Ehuru han ganska roligt
gycklar med den fransk-svenska rotvälska, som begagnades af
frihetstidens modenarrar, är han icke purist i Stiernhielms
mening, och dennes antikvariska svenska har icke i honom någon
beundrare. Hans vokabular är dock fullt ut lika svenskt som
stormaktstidens språkifrares, och han bryter afgjordt med den
tyska kanslistilen. I dess ställe sätter han en klar, men
färglös stil. Men å den andra sidan kan man knappt säga, att
denna stil är särskildt nationell. Hans mönster voro snarast
Frankrikes författare, hvilkas logiska framställning bäst
stämde med hans eget, något kalla temperament. Den
franska retoriken med dess abstraktionsrika omskrifningar söker
han väl icke ens att efterbilda, men å den andra sidan står
han kanske ännu mera fjärran från den germanska realism,
som dock kommit så förträffligt fram hos sextonhundratalets
svenska skalder, hos Stiernhielm, Lucidor, Runius,
Holmström m. fl. Den stilriktning, som Dalin inleder, kan
således sägas vara en modifierad fransk-svensk stil, och så vidt
jag vågar döma, är det denna, som sedermera till allt större
och större fulländning utbildats af hans efterföljare Kellgren,
Leopold och Tegnér.
Sjuttonhundratalets franska stil är dock långt ifrån
densamma hos alla författare. Å den ena sidan har man den
pompösa, akademiska retoriken, som så förträffligt
återspeglar Ludvig XIV:s grandezza, denna stil i rådstalar och
allongeperuk, hvars mest frejdade representant blef den så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
