Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beundrade éloge-författaren Antoine Léonard Thomas, född 1732.
Å den andra sidan möta vi Voltaires spirituella, bitande
prosa. Den akademiske vältalaren ler aldrig, redan därför
att löjet är vulgärt; öfver Voltaires stil sväfvar däremot nästan
ständigt ett skeptiskt, elakt leende, som dock aldrig öfvergår
till ett bredt och plumpt, men godt germanskt skratt. Hans
stil försmår väl retorikerns oviga och högtidliga hermelinsmantel,
men hvardagsdräkt bär den icke, utan håller strängt på
den elegante världsmannens yttre. Från germansk realism
står den således fjärran, och logiken är fortfarande dess
styrka; dess främsta charme, den bitande kvickheten, hvilar
just på författarens skarpa, logiska förstånd, som särskildt
röjer sig i de blixtrande, oväntade antiteserna.
Båda dessa stilriktningar hade sina anhängare i sjuttonhundratalets
Sverige. Den förra, den pompösa retoriken, blef
den så att säga officiella stilen, den som knäsattes icke blott af
Svenska akademien och de otaliga andra litterära sällskap,
som ägnades åt ”vältalighetens” konst. Såsom den erkändt
främste mästaren betraktades allmänt Magnus Lehnberg, hvars
äreminnen öfver Birger Jarl och Gyllenhielm väckte en
beundran, som vi nu hafva svårt att fatta. Hans inträdestal i
Svenska akademien, öfver riksrådet Hermansson, hvilket här
meddelats, står, så vidt jag vågar döma, nästan på gränsen till
ett pekoral, och få arbeten vittna väl därför bättre om
smakens föränderlighet. Samtiden beundrade hos Lehnberg
”styrkan” och ”filosofien” i hans vältalighet. Men med
”filosofi” menade man snarast förmågan att resonera in
abstracto, att t. ex. teckna en statsman i allmänhet i stället för
att gifva en konkret och historisk skildring af Birger Jarl, att
deklamera om fosterlandskärleken framför att tala om Gyllenhielms
kärlek till sitt land o. s. v. Och med styrkan afsåg
man snarast periodernas imponerande pomp.
Denna stil, hvars skönhet vi nu icke längre förstå, ägde
hos sig något för sjuttonhundratalets män rent fascinerande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
