- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
14

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Linnés grace eller hans förmåga af åskådlighet, men han
har å den andra sidan en frisk och sund, stundom nästan
bondsk realism, hvilken verkar ytterst välgörande på den,
som nyss förut vandrat sig trött i den Lehnbergska
vältalighetens öken. Hur karakteristisk är t. ex. ej följande passus
i hans Svea rikes historia, där han skildrar det katolska
prästerskapets bildningsfientlighet och tankelättja:
”Okunnighet och dumhet gifva en ganska ovederhäftig borgen för
dygd och goda seder. — — — — Med hvad öfvertygelse
skulle väl en präst kunna förmana sin anförtrodda hjord
till återhållighet och kyskhet, när hans och hans egna
medbroders oäkta lifsfrukt krälade som yrfä på gator och
gränder.” Fransk-klassisk är en dylik fras minst af allt, men
den är karakteristisk för Lagerbrings naturell, och den är
äfven germansk i sin obesvärade realism.

Den främste mannen inom denna stilriktning var dock
Linné. Den store forskaren var lyckligtvis alldeles för
upptagen af sin vetenskap för att hafva tid att syssla med tidens
estetiska frågor. Det som intresserade honom var saken, ej
formen, och han brydde sig därför icke om någon elaborerad
stil, vare sig på svenska eller på latin. ”Hellre vill jag få tre
örfilar af Priscianus än en af naturen” — skref han, och på
ett annat ställe erkänner han om sin ”skrifart”, att den ”är
mycket enfaldig, hvarför jag torde blifva hårdt ansedd af
många Plinii näktergalar”, men han tröstar sig med, att
”om hos andra folkslag allenast eloquendæ doctores fått
skrifva, torde världen i dag vetat mindre”. Lyckligtvis
bemödade han sig därför ej om sin stil, utan skref så som han
talade, och om hans muntliga föredrag yttrar en af hans
lärjungar: ”Han visste att gifva orden uti sina korta meningar
den vikt genom uttrycket, att omöjligen någon kunde undgå
att öfvertygas om det han föreställde”. Men denna korta,
koncisa form är icke blott Linnés, utan ock alla goda svenska
stilisters, Olavus Petris och Thorilds.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free