Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vörda de stora gudamakter, som där bodde, stänka deras
altaren med blod och befalla sig i deras beskydd. Af Domar,
som genom sin försiktiga regering gjorde sitt folk så
lycksaligt, ville han också lära att kunna blifva en fader för
det folk, som var födt att lyda honom. Men han visste, det
Domar hatade själfva stoftet, som var öfrigt af Hjalmar.
Själf hade han slagit Domars son och färgat sjön med hans
folks blod. Faran var ännu större, emedan en spådom gick
kring Norden, det skulle från Kimbernäs komma en konung,
som drefve Ynglingarna af tronen och för sig behölle den
krona, som de så länge burit. Detta nödgade honom att till
en tid aflägga sitt namn, som var sina vänners fägnad, sina
fienders skräck och Nordens förundran. Och i stället för
en genom sina bragder så bekant kungason ville han spela
en okänd kämpe, som komme att utbjuda Domar sin tjänst.
Vädret, som nu förminskades och ville ej mera fylla
hans segel, tvingade honom att ankra under denna ö. Han
kände landet, där han tillförene sett gudarna så närvarande
till lasternas straff och oskyldighetens försvar. Han såg
den kula, hvilken gömt honom undan hans fiender. Han
ville besöka Gudleker och Allogis, hvilka visat honom så
mycken trohet och kärlek. Att intet falla det kära paret med
många gäster besvärlig, gick han allena upp på ön, men
fann där ingen annan för sig än en ung kvinnsperson. Första
åskådandet af henne uppväckte hos honom en innerlig oro.
Hennes fullkomliga skapnad, angenäma väsende och alla
hennes ädla åtbörder ville säga, att här vore en pärla fallen
uti skarnet, och under denna valmarsdräkt fördoldes en,
hvilken vore född till en högre lycka. En krona skulle kläda
hennes hufvud så väl som en krans af blomster, och
hennes händer syntes skickeligare att föra en spira än plogen,
hvilken hon nu körde. Han tycktes igenkänna en, den han
fordom sett, men kunde ej i minnet igenfinna namnet,
hvilket åren utplånat. Och hans rörda hjärta ville liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
