Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala: — Se, du obekanta yngling, eho du också är. Här hvila
Gudleker och Allogis. Hos dem sitter jag som oftast
förnöjd och talar med dem om min tillstundande hvila. I dem
speglar jag mitt tillkommande öde. Ty hvad de äro, det
skall också jag varda. Huru roligt hvila deras kroppar!
Huru stilla ligga deras ben! Deras aska tryckes af inga
sorger och deras sömn är utan all förskräckelse och
bekymmer. Om någon del af oss lefver efter döden, måste den
efter en så dygdig lefnad åtnjuta dygdens oförvanskeliga
lön i de sälla Glyssisvallar. Hildur är intet heller odödelig.
Mitt lefnadslod löper en gång till jorden och mitt hjul får
stanna vid det mål, som alla andra förelagdt är. Jag
har den hugnaden: jag får dö. Jag får en gång multna uti
jorden. Jag skall då sofva så sött som de och mina ben
hvila så stilla, som du ser att deras nu hvila. Här skola de
brusande olycksböljor, som mig förföljt, stanna. Öde och
lycka till trots skall jag här vara lycksalig. Emellertid vill
jag så lefva att jag då får förenas med så sälla skuggor.
Ack, att mina år ville skynda och den dagen snart lysa,
som vore för mig den sista, då mitt lopp vore ändadt, då
jag finge luta detta mitt hufvud till jorden och blifva allt
det, som Gudleker och Allogis redan äro. Det är allt hvad
jag önskar.
Så talade Hildur. Och Hjalmars son, som kunnat se
döden under ögonen utan att förskräckas, tålde nu intet
några ögonkast af Hildur. Hennes tal bröt hvar del uti
hans hjärta. Men då klämdes det ömmast, då rördes hvar
blodsdroppe i hans kropp, när han skulle bjuda henne fara
väl. Han rådde henne att gå tillbaka in i världen. Lyckan
skulle en gång förändra sig och tröttas att längre förfölja
henne. Men hennes enslighet var henne kärare. Hon hade
ett litet umgänge, men så var där ock intet kval för hennes
hjärta, intet försåt för enfaldigheten och ingen afund öfver
hennes sällhet, ingen lockmat för hennes svagheter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
