Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det må han göra. Han ärnar aflägga sitt namn och sin
höghet. Men denna larf är alltför liten att dölja honom
för en så stor fara. Hans stora följe gör honom
misstänkt. Bland så många, som känna honom, torde en af
list eller oförsiktighet säga, det är han som slagit Digner.
Själfva skeppet, på hvilket han föres, förråder honom. Det
har varit Domars egendom, som skänkt det åt en af sina
vänner, hvilken efter ett olyckligt slag sprungit i sjön och
lämnat det till ett byte åt segervinnaren. Det kunde nu blifva
hans förrädare. Det skall krossas mot klipporna. Han skall
skiljas från alla sina. Då kan han resa säker.
Medan han stod i dessa tankar, såg han hvarest Äge
åkte på vattnet. En blå mantel hade han kastat på sina
axlar och knutit en krans af säf kring sitt hufvud. Hans
hårlockar dröpo af de skummande vattnen och fläktade efter
honom uti vädret. Hans vagn, som var öfverklädd med
sköldpadd, blef dragen af tvenne sjöhästar, som i sitt språng
voro snarare än vädret och genom sina näsborrar frusade
hela vattenströmmar. Med sin treuddade gaffel befallte han
luft och haf, som stodo honom till lydnad. Till honom
skyndade sig Tyr och sade: — Se, Äge, huru nöjd seglar icke
Hjalmars son, som sköflat din lund och, att bota sina af
storm skakade skepp, fällt de träd, som varit dig vigda. Jag
vet det är skedt af ovetenhet, och han har med blod af
offer sökt att försona sitt brott. Men gif du ingen anledning
att tro, det Äge kan utan fara förtörnas. Låt honom märka
att han är i ditt rike. Uppstudsa vind och bölja mot honom.
Bryt sönder hans skepp. Dränk honom, eller ock, om ödet
spar honom till flera olyckor, må han efter sitt skeppsbrott
ensam, naken och öfvergifven flyta i land bland sina fiender.
Det skall intet vara mig emot.
Knappt var detta sagdt, när vädren fingo fria tömmar att
resa. De brusande böljorna framvältades såsom berg emot
sidorna af skeppet och hotade att stiga mot skyarna. Än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
