Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin brudsäng och sökte nu sitt nöje uti en annans armar.
Det var bekant, att han ärnat stöta mig från riket och, att
så mycket mer behaga sin nya brud, förklara den första
son, som hon frambure, för en arfvinge till kronan. Det
var väl så. Men hvem hade satt mig till en domare öfver
min fader? Skulle jag trampa på honom då han fallit?
Jag såg min moders tårar, men borde ej därföre söla mina
händer i fadrens blod. Om jag då så väl som nu känt
konungahögheten, skulle jag fägnat mig, att man velat fria
mig från en så tung och orolig börda. Jag visste då intet
hvad sorg och bekymmer var förenad med en kungahöghet.
Jag betraktade allenast kronans glans och tronens
höjd. När jag såg min fader af smickerfulla munnar vördas
och tillbedjas, trodde jag det all lycksalighet bestod däruti
att hafva andras lif och död i sina händer och se dem
kyssa fjätet efter sina fötter. Tusende gånger log jag i
näfven för mig själf, när Visbur tog mig afsides och pustande
sade: — Trefaldt lycklig är den, som ej är tvungen att regera
och uppoffra sin frihet för ett allmänt väl. Ingen är
olyckligare än en konung. Träldomen är eländig och
konungahögheten intet mindre. Det är en förklädd träldom. En
konung måste vara en oförtruten tjänare för allt sitt folk.
Han måste bära allas omsorger. Och all vår härlighet,
som så lyser i de ringares ögon, är intet annat än präktiga
fängsel, ett härligt elände och en lysande ömklighet.
Men jag var alltför blind att se denna sanning. Den
är förlorad, som ej flyr för smickran. För den fienden
måste den största dygden bäfva och kan ej frälsa sig utan
genom flykten. Under dess falska honing ligger ett förgift,
som ansätter de ovarsamma. Några min faders hemliga
fiender, hvilka under min oförsiktiga regering förespådde
sig ett fritt själfsvåld, smickrade mina svagheter och blåste
mig i öronen: Jag vore född att regera. Jag borde smaka
den sötma och sällhet, som en kungakrona med sig förer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
