Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, sade jag, han är en fader och ingen tyrann. Sådan
grymhet kan aldrig bo i hans hjärta, hvilket varit så stort
af alla dygder. Hellre måtte han fläcka sina händer uti mitt
blod, än att jag skulle förgripa mig på honom. Vi kunna
bägge lefva oskyldiga. Jag vill kasta mig till hans fötter
och säga: — Här är din son. Gör hvad dig behagar. Han
är väl född att en gång regera, men om han förtjänat att
dö, så döda honom. Förlåt honom allenast. Säg det han i
dödsstunden äger din kärlek, så dör han nöjd. Hvar
blodsdroppe, som rinner för dina fötter, skall, där den röker i
stoftet, betyga sin vördnad och kärlek. — Och jag tror han
skall röras till medlidande. — Gudarna, som sökte att hindra
mitt fall, och dygden, för hvilken jag alltid burit någon kärlek,
ingöto hos mig dessa tankar. Men mina egna svagheter
och mina förförares konster voro starkare, och jag blef
brottslig till en gärning, hvars like Norden aldrig tillförene
sett och hvaraf minnet hos eftervärlden mig till evig blygd
lefvandes varder.
Således blef jag nu en konung, men mitt folk till
fördärf och mig till största grämelse. Lycklig är den konung,
som älskar dygden och själf älskas af de odödeliga. Deras
fruktan är hans innersta råd och de välsigna allt hans
förehafvande. Lycksalighet och välsignelse utbreder sig under
hans regering, likasom den späda vårgrönan framsticker och
förökar sig vid den annalkande vårsolen. Han är gudarnas
vän: de gifva hans råd drift och göra honom i all fara
oförskräckt. Och han är likasom en springe-ådra, genom
hvilken salighet flyter öfver land och folk. Men däremot olycklig
den konung, som förtörnat gudarna, och ännu olyckligare
det folk, som måste lyda honom. De känna svedan, och
det är honom en frätande grämelse och ett sting uti hjärtat
att se deras elände. Tillika med kronan mottog jag gudarnas
vrede. Fruktan för lagarna, vördnad för öfverheten, kärlek
bland undersåtar, välmening i råden, enighet i företagandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
