Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.... .v-..::. ,.-=^
J. H. Mörk och And. Törngren
De höga ekarna, lindarna och askarna buro sina stolta skatar
upp emot molnen och med sina täta löf och grenar gjorde en
skugga, den solen med sina strålar ej genomtränga kunde.
Där hördes intet annat än kvitter af fåglarna, som sutto
under bladen, och buller af några bäckar, som med skum
och dån vältrade sig uti sjön.
Det instängda fältet var likasom genom konst och flit
utstickadt med tusende färger, och våren visade sig där i sin
hela fägring. Den täcka vårblomman bar sina öppna och
snöhvita pärlor och utbredde den ljufvaste lukt. Storknäfven
lyste med sina röda blad och strimmiga blommor. Den
sockerrika väpplingen lockade dit en myckenhet med bin, som
sorlande flögo därikring och sögo den söta honingen ur
dessa blomster. De röda sammetsblomstren, de gula
nyckelblommorna och blåaktiga tusenskönorna skimrade med sina
åtskilliga färger till ögats största förnöjelse. Där stodo låga
och med sina kvistar inom hvarandra flätade buskar, så
täta som murar. Där gåfvo fruktbärande träd om våren
sina blommor och om hösten sina frukter. Där såg man
granar och enar i en stadig grönska och med konst till
åtskilliga liknelser skurna. Dessa ljufligheter lockade de
konungsliga att där tillbringa någon del af året. Där hade de
sitt nöje att se, huru aspar kastade sig i vattnet och braxar
lekte i vattenbrynen. Än sågo de sjön så jämn som ett glas,
än uppretad mot klipporna, mot hvilka han bröt sig med
dån och brak. Än stack ett segel fram mellan öarna och
dusade mellan vågorna. Än tittade en hare fram mellan
buskarna. Än såg man en våghals af rå i sitt snara språng
mäta fältet och med högmod spegla sina greniga buskar
i de klara vattnen.
Här fick nu Adalrik den första gången se Domar, hvars
regering var så försiktig och hvars tron genom mildhet och
rättvisa, dem han visste så väl att blanda, befästad var.
Där såg han ock det behaglighetens underverk, som naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
