- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
50

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ff..................... ..................... %

J. H. Mörk och And. Törngren

— alltså ock de, som anställt detta buller. De sågo sig
förrådda, och bullret blef större än att de sitt uppsåt skulle
lyckeligen utföra kunna. Genom list och tysthet borde det
mera ske än genom våld. De kände såren ömmande svida
och harmades att det präktiga rof, hvilket de tyckte sig redan
hafva i nätet, skulle ryckas dem utur händerna. De ristade
sina vapen, vid det de lagade sig att fly, och ropade
öfver-ljudt, att den nykomne Alrik ville med våld bortföra Götilda.
Vore det någon, som hade en gnista af kärlek för sin
konung och medlidande för en så olycklig skönhet, den
skulle skynda att försvara hennes ära och frihet. Med
sådant rop sprungo de neder åt sjön. Där hade de en båt i
beredskap och sköto från landet. Så mycket de harmades att
en enda kämpe hindrat deras seger och tvingat bytet ur deras
händer, så mycket fägnade det dem åter att de fört
segervinnaren i en vidlyftighet, som skulle tämmeligen försalta
nöjet af hans vunna ära.

Konungens män vaknade af ropet och kommo med
bestörta sinnen och halfslutna ögon tillhopa. De voro
half-klädda och försedda med de vapen, som lyckan och
räddhågan dem i händerna gifvit. Den ene berättade för den
andre hvad han hört. De trodde, det Alrik väckt detta buller,
och tycktes påminna sig, huru han stått fördjupad och
förbryllad i Götildas åskådande. De hade märkt en oro i
hans sinnen, såsom hade han då sett sin behärskarinna,
hvilken bundit hans frihet. Deras tankar sträckte sig vidare.

— Kanhända, sade en, han är henne till sin afkomst jämlik.
Hans egenskaper äro för stora i jämförandet mot den person,
som han föreställer. Och till hvad ända är han då kommen,
om intet att iakttaga ett tillfälle, då han måtte bortföra
Domars dotter och således med våld segra öfver hennes
hjärta. Han äger de fullkomligheter, som tyckas svara mot
en så stor förhoppning. — Dock visste de intet att finna sig.
De sågo honom blöda, och ingen kunde säga att han sårat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free