Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& =––––––––––––– ––-=%
ÅDALRIKS OCH GÖTILDAS ÄFVENTYR
i ett så mäktigt rike, som Rekarsnäs vore, hvilket allt en
kungadotter kan räkna för sin lycka. Han vore nog straffad
genom den oro, i hvilken han en stund varit, och ville
hon allenast påminna honom, att kärleken bör tändas utan
tvång och hjärtat vara fritt i ett så grannlaga val, om det
eljest skall blifva lyckligt. För öfrigt hade hon en gåfva,
den hon ville skänka Seminger. Det var en välmenande
undersåte, som länge tjänt sin konung med trohet, varit
oförskräckt i de hårdaste lekar, med nöje blödt för sin
herre och ej annat kunnat än älska honom i ett tillstånd,
hvarest han ingen ny nåd förvänta och intet större ondt
frukta kunde. Det var en gåfva, som ej borde föraktas.
Korteligen, han skulle på hennes förbön förlåta Vandråder
och unna honom bland sina män det rum, som han tillförene
haft. Därigenom skulle han ännu mer visa sitt ädelmod
och föröka den högaktning, som hon och alla andra buro
för hans namn.
Denna förbön blef med all vördnad mottagen, och
konungen reste samma dag med sitt följe upp till slottet.
Alrik förgät nu intet det ändamål, för hvars skull han var
kommen till denna ort. Den ymnighet, den enighet, den
dygd och enfaldighet, som bodde bland de lydande, ansåg
han för en ostridig frukt af dygd och försiktighet hos den
regerande. Man har eljest missryktat Norden såsom det
uslaste land under solen och såsom en medelpunkt, dit de
vildaste hjärtan i världen sig samlat hade. Det är visst,
branta klippor och spetsiga klyftor, hvilka betäckas af skogar,
som gömma sina skatar bland skyarna, göra utsikten af
somliga orter haskelig. Tjocka skogar, hvarest träden äro
lika gamla med världen och stå med sina lummiga kvistar
snärjda kring hvarandra, gömma i sina snår de vildaste
djur. Där mumlar en björn. Där gnisslar ett vildsvin. Där
springer en lo. Men drakar och gripar, som äro en skräck
i främmandes mun, finnas där inga utom de stolta kämpar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
