Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tt
fl—..........■ 111111
J. H. Mörk och And. Törngren
sagas af förmätenheten. I krigslågan rusa de som lejon mot
sina fiender, men bo i frid tillhopa som menlösa hjordar.
Enigheten är det band, som förenar deras krafter, och en
regerande rättvisa är enighetens amma. Oskyldigheten är
hos dem säker, och den gångbara vägen till äran är förtjänst.
Falskhet blöder själf mest i leken, och afunden blyges att
visa sin nedrighet bland ett folk, där alla vilja vara stora
i sina dygder. Det synes som de förnämsta dygder, biltoga
från alla andra riken, stannat vid yttersta kanten af världen
och tagit sitt hemvist i Norden.
Domar hade under sin regering gjort Fyrisvall så
stort och mäktigt, att det kunde trotsa alla andra riken. Att
fria sitt folk från en tryckande börda af fattigdom, att
förvara dem för en skadelig yppighet, att förena deras hjärtan
i en stadig endräkt och att uppmuntra dem till en brinnande
åtrå efter en sann ära voro hans förnämsta afsikter.
Han tog de steg, som svarade mot ett så dyrt ändamål.
Han begynte med sin omsorg på ungdomen, de späda och
högt angelägna plantorna för riket och ett af dess dyraste
smycken, som ej förspillas borde. Han trodde det barnen
vore ej endast födda till en tepug moders lek och lust, som
snart försvunne, utan fastmera att landets sällhet, som
borde vara evig och beständig, skulle igenom dem
uppehållas och befrämjas. De pund och gåfvor, som naturen
hos dem nedlagt, blefvo uppodlade och deras första år så
anlagda, att de kunde blifva dugliga lemmar i en rikskropp.
De höllos till vittra idrotter och sådana slöjder, som i det
allmänna lefvernet äro oundgängeliga. Ingen afkomst, för det
hon var hög, intet arfskap, för det att det var rikt, fick
blifva för någon ett ämne till kättja och fåfänga.
Upp-fostringen var sådan, att den gjorde deras sinnen dygdiga
och deras kroppar starka. Sedan den första åldren en gång
blifvit genombiten med smak för vällusten, fattar den sällan
en rätt smak för dygden och äran. De vandes fördenskull
se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
