Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft.......-~-rTT~’,— ■ """ .....—–––– %
ÅDALRIKS OCH GÖTILDAS ÄFVENTYR
att visa sig utan onödig prakt. Han vördades för sina höga
dygder, utan att han behöfde med skimrande prål förblinda
ögonen. Alla togo af honom sitt efterdöme och sökte sin
prydnad i dygden allena. De blygdes att studsa i kläder,
när deras konung var en så stor vän af enfaldigheten. Ingen
sålde sin ära för rikedomar, ty de voro onödiga.
Fattigdomen var drägelig, ty han friade sig för förakt. Den var
väl klädd, som skylde sin kropp och kunde förvara sig
för kölden. Den var grann, som var hel och renlig. Och
den, som sökte något mer, blef hvars mans apa och åtlöje.
Alltid talade han med vördnad om dygden. Ofta sade
han, det han vore konung i Fyrisvall räknade han för
litet emot det, att han lärt styra sig själf. Han ville hellre
nedlägga sin krona och bygga sin kofva i elände än göra
något mot dygden och samvetet. Han blygdes intet att
ödmjuka sig för gudarna. Han sökte inga smygar och vråar,
när han knäföll för dem. När hela menigheten stod i sin
ring, stod han framför dem. Där låg han på sina knän
och föll på sitt ansikte. När man sjöng gudarnas lof, hördes
hans rena röst. När han befallde dem landets välfärd,
hörde och sågo alla med hvad ifver det skedde. — Det är
Domars förtroende med gudarna, sade de, som gör oss så
lyckliga. Se, huru han vördar dem och de älska honom.
Han tvingar dem att utgjuta sin välsignelse öfver oss. Den,
som ängslar honom, han rörer dem, ty han är deras vän.
Enigheten var en frukt af regentens mildhet och
rättvisa. Han belönade dygd, skickelighet och förtjänst. Dygden
blef hedrad, oskyldigheten var säker, trohet ihågkommen
med nåd och alla hemliga konster förhateliga. Genom trohet
och förtjänst allena kunde man behaga honom. Den, som
dem ägde, var alltid säker om befordran, men alla konstlade
bivägar till äran voro fåfänga. Så måste afunden tiga och
tvedräkt försmäkta. Af en sådan regering föddes en allmän
lycksalighet. Ingen oenighet var i deras rådhus, inga hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
