Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tär
fasta och torra delen af jordklotet alltid måste tilltaga, men
den flytande minskas, och att densamma kanske alldeles
skulle aftaga, om ej kometerna stundom ersatte bristen med
sina dunster; man har tyckt, att hafvet och vattnen alltid
måste förlora något genom regn, uppstigande fuktigheter,
människors och kreaturs bruk etc., som förvandlas till tätare
kroppar och jordväxter; det är ock troligt, att i hafsbottnen
kunna vara hål, hvarigenom vattnet silar sig småningom ned
i jordens afgrund. Men framförallt har man funnit, att
jordklotet allt mer och mer förändrar sin skapnad och blifver
plattare vid polerna, hvaraf skulle tyckas, att vattnet däremot
växer och samlar sig under ekvatorn. Dock jag lämnar gärna
dessa eller flera orsaker till tiden och förnuftigt folks vidare
ompröfvande; de angå ej mitt uppsåt, jag har allenast att
göra med själfva saken, såvida hon angår Norden och i sig
själf är klar och ostridig, hon må härröra af hvad orsak
man vill.
Efter en ren och på säkra skäl grundad uträkning
aftager vattnet både i Öster- och Västersjön vid pass en half
tum om året eller åtminstone två goda svenska alnar på
etthundrade år.
Om det fordom i alla tider haft samma lag eller minskat
sig mer eller mindre, kan man väl icke så alldeles för visso
säga i brist af de gamles anmärkningar; men så kan jag dock
icke se, huru den eljest så trygga och uppmärksamma naturen
just i detta mål kan vara sig så mycket olik. Det tror jag
mig veta, att vattnet i närvarande tid årligen faller så mycket
undan som förbemäldt är, hvilket jag underställer hvars och
ens rön, som det behagar på några år försöka.
Sedan denna sanning är vedertagen, som icke i gamla
sagor, utan i själfva naturen har sin styrka, lär man
ögon-skenligen finna, att Sverige ej så länge kunnat vara bebodt,
som man hittills föregifvit. Det var af tusende nu försvunna
sjöar öfverflutet den tid, då litet mer visshet börjas i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
