Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö=
... ■ \k\h\k4^J^£ä*éÅé?,/År-M—„
att han vann dess förtroende, och lofvade vilja göra honom all
handräckning i en så rättfärdig sak; men han var så
för-rädelig som hoflig. Under sken att röna sine vänners tankar
for han i hast till en sin granne och släkting, Magnus
Nilson, och berättade honom, huru lyckeligen han fått i sitt
våld en så angelägen fånge, den han strax ärnade antvarda
till konungens folk. Magnus hade likväl ett ädlare sinne
och ogillade en så neslig gärning; men Arendt fortfor i sitt
nedriga tänkesätt och skyndade till sin svåger Brun
Bengtson på Sätra, som var konungens befallningsman i orten
och mycket nitisk för danska regeringen. Desse öfverlade
nu om Gustafs och Sveriges fördärf. Men Arendts fru,
Barbro Stigsdotter, var ett medel af Gud till hans räddning.
Hon hade gissat sin mans uppsåt och blifvit rörd af
medömkan öfver Gustafs tillstundande öde; hon varnade honom
och gaf honom häst och släde att förfoga sig undan, det
han ock samma afton gjorde. Om morgonen kom Arendt
med sin svåger och tjugu män att gripa honom, men fann,
att han redan var undsluppen, hvaröfver han mycket
för-törnades. Kyrkoherden i Svärdsjö, en ärlig man, som känt
Gustaf i Uppsala, gömde honom åtta dagar i sitt hus och
sedan, då efterspaningen tilltog, förde honom öfver ett sund
till Isala by, där en kronoskytt, Sven Elfson, och hans hustru
beviste honom de tjänster, som gjort dem odödeliga. En gång,
då han stod i deras stuga i sina vanliga drängkläder,
in-kommo de danske utskickade och frågade efter honom med
stor häftighet. Skytten gjorde sig okunnig, och hustrun, att
betaga dem all misstanke, gaf Gustaf ett slag med en
brödspade, bannandes honom för det han var fåfäng och ej redan
med sine medtjänare i arbete. Han gick ut och de
främmande togo honom för en bonddräng. Sven Elfson trodde
likväl icke denna konst; han förde sin gäst i ett halmlass upp
till Marnäs i Rättvik. De danske höllo vakt vid åtskilliga pass;
en af dem skall då hafva stungit genom halmlasset med ett
G. — Nationallitteratur. G.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
