Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- –––––-v— _ ^
Olof von Dalin
honom på flykten; man stormade till Mora prästgård,
uppslog portarna och hade slagit alle de danske där funnos
ihjäl, om de ej frälst sig med böner och försäkringar att
ej tillfoga Gustaf det minsta men. Således hade dalkarlarna
redan oförmärkt blifvit ömma om hans välfärd. Åtskillige
af de förföljde svenske togo nu äfven i dessa dagar hit sin
tillflykt; bland dem var en gammal behjärtad man, Lars
Olofson, som tjänt under Sturens och Gustafs anförande.
Han berättade om tyrannens tillämnade eriksgata, då en
galge skulle uppresas vid hvar länsmansgård, och att därtill
en stor kostgärd skulle pålysas; han förteg ej heller det
ryktet om Kristierns uppsåt att låta hugga en hand och en
fot af hvar bonde. Detta gjorde på allmogen sin fullkomliga
verkan; man märkte nu, att ringare folk ej skonades mer
än förnämare, och man ångrade sig att ej hafva hållit Gustaf
kvar. Så snart Lars Olofson hörde honom nämnas, frågade
han efter honom och förehöll dalkarlarna deras oförsiktighet,
som ej tagit honom till anförare; han var den ende, som
fäderneslandets räddning i ett sådant tillstånd kunde anförtros.
Detta tal sannades af en annan flykting, Jon Mickelson till
Nederby, som i detsamma framkom och gjorde dem en
hiskelig beskrifning om Stockholmska mordet, hvarvid äfven
deras högt älskade Sten Stures lik blifvit oroadt, som
särdeles gick dem till sinnes. De beslöto då att gripa till vapen
och affärdade skidlöpare att kalla Gustaf tillbaka. De
träffade honom ändteligen i Lima socken på väg till Norge,
och han upptog deras värf med fägnad. Han skyndade
tillbaka och fann i Mora den församlade allmogen, som svor
honom trohetsed med all nit och vördnad, så att han nu
begynte fatta bättre tankar om sitt och Sveriges öde. Han
utsåg femton unge raske karlar till sin lifvakt och utvalde
en tropp af tvåhundrade man, hvarmed han tänkte göra det
första och angelägnaste steget: att gifva folket mod, hvilket
ej så mycket ankom på en talrik makt som på snabbhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
