Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g)–"– $
Olof von Dalin
både till harm och löje; det gör ock jag. Tron mig, vi lära
väl förlikas, och om I gören ett med mig, så skola
manfolkens laster bo trångt. Snart vore de jättar kullslungade,
om I haden samma mening som jag, och man skulle då
snart få orsak kalla Sverige de dygdigas och ädelmodigas
boning. Somliga säga ock verkeligen att på edert uppförande
beror riksens uppkomst eller undergång; men detta får jag
en annan gång skärskåda och afdöma. Det är en allmän
fråga, jag vill gå till de besynnerliga: Hvarför vill fruntimret
med flit misstänkas för det, som intet duger, änskönt det är
stundom oskyldigt? Månne det är någon ära att hållas för
odygdig? Herr Ehrenmenuett, som känner er, svenska
fruntimmer, bättre än I själfva, var i går uti vårt samkväm
skräckeligt förtretad öfver denna vanan. Han ville intet
denna gången tala om eder lättja och fåfänga, men ifrade
starkt, att I icke veten iakttaga de ädla förmåner, som
naturen eder tillagt, utan med flatt väsende taga er ett
herravälde, som blänker eder i ögonen, men för de klarsynta är
fullt med fläckar. De beskedeliga undantagandes, sade han.
arbeten I därpå med händer och fötter, att ert kön må
föraktas. Han tager så stor del i er heder, att han berättade sig
varit i åtskilliga envigeskampar, för det att man än kallat
er papegojor, än svåra nödvändigheter, än lustiga plågor etc.
Hvaremot I gören ingenting till edert försvar; men tvärtom
äro några utaf er som slå sig så lösa, att hela staden blir
uppfylld af eftertal och elaka gissningar om deras lefverne.
Ty för några dagar sen sade herr Ehrenmenuett sig varit i
sällskap hos en viss herre — jag må väl nämna honom: det
var herr Tålmodig, hvars fru, Kättja Sällskapslik, är bekant
i hela staden för ett lättfärdigt stycke, fast jag icke varit
så när, att jag just vet om hon sådan är. Hon hade låtit
sammankalla ett sällskap efter hennes smak, hvaribland
äfven var mycket beskedeligt folk. Om deras tidsfördrif ville
han intet tala, men berättade allenast, att frun var så färdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
