Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..1... –^1
Olof von Dalin
slätt intet vill bortjaga den friheten, som de en gång tagit
sig. Men om de ville så säga: — Jag beklagar den stackars
mannen, som råkat ut för en sådan lätting. Hennes sällskap
står oss intet an. Hon är vårt kön en skamfläck, etc. — Se
då beviste, sade herr Ehrenmenuett, att de icke togo del ifrån
Kättja Sällskapsliks vanrykte, hvilken de nu ursäkta och
hägna. — Jag vet redan förut, att jag lärer få öfverlopp af
hanrejar, och medan jag kommit på detta ämnet, så kan jag
icke förtiga en liten lapp, som i går blef mig tillskickad. Han
lyder så:
Till Argus.
Min Herre!
Såsom jag förnummit det min Herre låter sig de
nödlidandes trångmål gå till hjärtat, så vill jag i min nöd
härmed till honom taga min tillflykt. Jag må beklaga mitt svåra
öde, ty i stället att jag i mitt giftermål skulle bli en hederlig
man, så märker jag både i kyrkan, på gatan och i samkväm
att alla göra tecken och mysa efter mig. Min Herre förstår
väl min mening. Jag är icke så boklärd, att jag kan utreda
mig härutinnan, och om jag det än vore, så kanske det
hulpe intet. Men, käre Herr Argus, gör edert bästa, att jag
åtminstone må få en liten tröst i mitt elände. Jag förblifver etc.
Intet förstår jag rätt denna obekanta personens mening,
men jag kan nästan svärja på, att han har samma sjuka,
som jag här ofvanföre sökt bota. Jag vet intet hvad jag
skall svara honom, annat än jag ber er, kära fruntimmer,
att om I fån spaning på hans hustru, det I skämmen ut
henne och sägen henne midt i synen, att hon icke är värd
ert umgänge.
* * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
