Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff—"––-r~=======^^]^^r— ...... .fy
Olof von Dalin
störst i ett hushåll, plär en annan oreda antingen vara dess
undergång eller läkedom. Hilmer föll i en så häftig frossa,
sedan han en tid förut lagt Finnbo ägor under gården, att
ingen trodde honom till lifvet, och kom så alldeles af sig,
att Theodoridorus — jag nämner honom först, ty han hade
i sin yrsla tagit försätet för bröderna — Hjalmar, Byrger
och Valmar gjorde hvad de ville, och själfsvåldet tog
öfver-handen. Minnur reste ock hufvudet i vädret och gjorde
likså mycket som alla fyra. Stackars omyndiga barn
allesamman ! Där stod då illa till på Kämpenäs. En af
grannarna, Dan den lille, gjorde som oftast besök genom
bekantskap med Theodoridorus, rannsakade grytor och kannor,
tunnor och kar, slaktade sig en gällgumse då och då, kokade
sig kål med fläsk uti och band nyckelknippan vid sidan.
Barnen samlades omkring honom och begärde aftonvard.
Han pratade för dem sött och lustigt och gaf dem ett förslag
att lägga Vitala — så hette hans gård — och ett annat
hemman, Norr-Svidjan, ihop med Kämpenäs och således göra
ett härligt säteri tillsamman. Topp, det blef beställdt. Dan
skickade en fogde till gården, som var värre än allt det förra
onda. Han släpade hvad han kunde från Kämpenäs till
Vitala, skuffade Minnur, Hjalmar, Byrger och Valmar hvar
han såg dem, skickade dem en hop rättare på halsen, som
minskade deras ägor, och ändteligen, till att utrota hela
släkten, gaf han sig öfver dem med en fördömd påk,
öfver-satt med järntaggar, så att ingen väntade sig lifvet. (Hilmer
låg emellertid i en nattstuga utan hopp.) Han torrbultade
Theodoridorus; men Minnur och Hjalmar, som han
öfver-föll i sömnen, iemlästade han så obarmhärtigt, att de i sin
blod bortsvimmade, och hade han ärnat hugga armar och ben
af Valmar, om han intet kommit till skogs. Omsider kom
likväl Hjalmar sig före igen och råkade Valmar uppe i
Berg och Dalar; de skämdes, när de sågo hvarannan, och
undrade hvar de förra ärliga Kämpenäsgossarna nu voro. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
