Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ——
u - " ■ –’0 Beskrifning om en Runsten
kan undra på sådant, utan de, som åro pusiones & idiotæ
in historia ecclesiastica aut puri atheistæ, för hvilka man
bör slå tusende kors för sig; de åro icke vårda, att jag
dem förlägger.
Det följande ordet, Onr eller Ondr, är från de andra
något åtskildt med ett streck och därtill oläseligt, så att man
ej med godt samvete kan tillägga gubben att hafva varit
onder. Nil nisi bene de mortuis loquendum; det är: man
bör om de döda ej annat tala än godt. Han kunde haft
sina fel, stackars herre, han som andra, besynnerligen om
han i ålderdomen fått en sup för mycket; men att utropa
honom för onder på sin grafsten, det skulle icke den hårdaste
frökens hjärta kunna tåla efter den olyckeligaste älskare,
fastän hon själf varit orsaken till hans död, mycket mindre
tre söner efter sin herr fader. Likare är, att runristaren
hetat Onr eller Onar. Eller ock kanhända man borde läsa
hondr, hund eller hundar, erqedan två hundar på stenen
finnas uthuggna, och således, att sönerna uppsatt stenen åt
gubbens, sin faders, hundar, som utan tvifvel varit
oförlikneliga, så att ingen varg lär i deras tid dristat sig på
Lovö-landet. Hvarföre skulle icke dessa hundar i gamla dagar så
väl kunnat förtjäna en stod, som en kung Östen Illråda i
Norge satte en racka till att regera öfver ett helt härad
(vid. Sturlesons Heims-Kringla etc.)? Dock, vare med allt
detta, huru det vill, så kan dock ingen neka gubben att
hafva varit en väldig jägare, efter hundarna tagit plats i
hans äreminne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
