- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
137

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&

J«hta.



3 kap.

Om frustugor och hönshus.

Konung Grim stod högst uppe i en vind, där han hängt
spickekorf att torkas, när han fick se Lovöiska arméen. Han
lät slå på trumma, klämta i alla klockor och blåsa i lur,
hvarigenom han fick tillsammans en ansenlig krigsmakt.
Prinsessan satt i sin jungfrubur i höga loft och virkade
röda guld, när detta larm begyntes. Där blef ett faseligt
väsen bland hennes tärnor och kanariefåglar: alla hjärtan
pickade, allas röster upphöjdes, den ena dånade, den andra
stupade öfver spinnrocken, den tredje glömde både robe
och tofflor. Hönshuset var där bredvid vägg om vägg;
så byggde man den tiden. Där blef ock ett allmänt skrik;
min penna är för svag att utföra all jämmer i den flyglen.
Prinsessan, mer förstörd af sina fröknar än af fienden,
flydde genom en lönngång under jorden helt allena till skogs.
Men, ack, 1 skönheter, hvad ären I icke utställda att falla
ur den ena faran i den andra? På ett stort berg låg en
ofantelig jätte och solade sig; han sträckte ut handen och
fångade den sköna, liksom Linnæus en insekt, dock utan att
göra henne skada. Han tog henne med sig in i sin kula.
Farväl, prinsessa, jag lämnar er i säkra händer och
be-gifver mig till eder herr fader i hans betryck.

4 kap.

Som är något faseligt, men kan beklageligen icke hjälpas:
(lock tager det en god ända.

Grim försvarade sina slottsportar ett helt dygn och
sköt genom rundtornens gluggar som en tordön. Ändteligen
krossades muren af små hälleberg på slungor, så att fienden
kom in; men Grim fäktade lika manligen. Igelbjörn och
Hugbjörn måste vika ur sina fördelar. Här vankades hiske-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free