Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8=
■ .i, W
Beskrifning om en Runsten
=«
min lilia unge, huru du vill bli förvarad. — Jätten gick strax
utanför kulan med sin yxa och högg ned några mastträd,
dem han tog under armen; men i detsamma kom en pil
flygande, som genomborrade det ena ögat. Strax medan han
kände därpå med handen, kom en dylik genom det andra,
så att han var alldeles blind. I argheten ville han springa
dit skotten kommit ifrån, men ett berg tog emot fotterna,
att han snafvade och afbröt det ena lårbenet; då skrek han
jämmerligen. Den, som gjort denna tappra gärning, var
Vibjörn själf, som i sin faders, den väldige jägarens, hof
lärt sig så förträffeligen skjuta, att hans pil träffade ett
hufvudhår genom en gullring på hundrade steg. Han drog
nu sitt svärd, som hette Drottningstråle, hvilket bet likså väl
på järn och sten som kött och kläde; det rände han in i
jättens hjärta, som strax utblåste sin jordblandade själ, hvaraf
ett par tallar kullrullade och slogo på taket af kulan, där
prinsessan var instängd. Hon lopp ut i sin förskräckelse.
Vibjörn var nöjd med sig själf, men visste ej ännu, att han
räddat sin fästmö. Han vände sig om och såg den skönaste
skapnad i sorg och bäfvan. Han kände igen prinsessan
af hennes porträtt. — Älskeliga Grimma, sade han, huru
hafven I råkat i denna faseliga jättens händer? — Det skedde
i går, svarade hon, och i dag var jag ärnad till döden. — Men
nu till lifvet, sade han, ty Vibjörn ärnar begära er till sin
gemål. — Jag vet ej hvilken karl, sade hon, jag icke hellre
ville äga än dö i denna bergskula. Huru skall jag då kunna
neka er min hand, som ären min beskyddare och en så
tapper konung? — Aftalet var då gjordt. Han satte henne på
sadelknappen och red till slottet, som före detta är sagdt.
6 kap.
Alltför kort, men dess mindre ledsamt.
Konung Grim lagade strax till sin dotters bröllop, som
firades dagen därefter med all möjelig prakt. Brudsängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
