Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFLATSHANDELN I SVERIGE.
et lär vara i allmänhet bekant, huruledes den
romerska kyrkan en lång tid bortåt varit van att
gifva syndernas förlåtelse för penningar. Detta
låter icke allenast, utan är ock i själfva verket ogudaktigt.
Icke desto mindre hade första begynnelsen mera grund uti
en obetänksam ifver än en uppenbar ogudaktighet. Och bör
början härtill egentligen sökas uti den forna kyrkodisciplin,
som var nog sträng. Man ville intet i den tiden anse en
näsvis kavaljers min för prof af botfärdighet, utan den, som
i gamla dagar hade genom sitt förseende gjort sig skyldig
till kyrkans aga, måste icke allenast vara bedröfvad, utan
ock se bedröfvad ut, så framt han skulle vidare antagas i
församlingen. Och var det intet nog, att den brottslige vid
en eller två söndagar viste sitt bedröfvade ansikte, utan där
fordrades efter omständigheterna nu längre nu kortare tid.
Således vardt år 314 uti Ancyranska mötet beslutet, att den,
som under förföljelserna gjort affall och tillika varit orsak till
andra kristnas förföljelse, skulle under kyrkoplikten härda
ut i tio års tid. Uti Iliberitanska mötet år 305 blef fastställdt,
att den som fallit i kätteri skulle uti tjugu års tid vara
utestängd från församlingens rätta gemenskap, innan han blef
värdig att på nytt blifva intagen. Andra åter blefvo från
Herrans nattvard i all sin lifstid uteslutna. Ehuru hård denna
aga var, fann man likväl på ännu hårdare medel att späka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
