Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf
Carl von Linné
människan till tjänst; hästen, elefanten, kamelen måste bära
de tyngsta bördor; oxen draga plogen; kon mjölka; fåret
bära fram ull; renen draga ackjan; svinet och igelkotten
plöja jorden; mullvaden uppkasta myllan, att gräs och örter
i henne lättare må kunna så sig; falken fånga fåglar åt
människan; hönan föda oss med ägg; tuppen uppväcka oss om
första morgonen, göken och lärkan om dagen, trasten om
morgonen och aftonen; näktergalen sjunga och kväda för oss
om natten; påfåglen glimma med sina gyllene fjädrar, att
fägna våra ögon.
De mesta fåglar, såsom storkar, tranor, hägrar, gäss,
svaner, änder, starar, bofinkar, måste flytta årligen om våren
hit till oss i Norden, ömsa sina kvarter mot hösten åt de
södra världens länder, att de måga falla flera folkslag i
händerna.
Fiskarna måste fly från det säkra hafvets afgrund hvart
år upp till de osäkra stränder, uppstiga i floderna, fara från
den ena stranden till den andra efter månader och dagar,
att de hoptals måga af djuren, fåglar och oss fångas.
Vrakfåglarna ställas hundradetals i leder på flacka
sjöarna och såsom en not drifva fiskarna till stranden, att
de där lättare af oss fångas måga. Fiskmåsarna måste hela
dagen flyga öfver vattnet, att gifva tillkänna hvar fisken
under vattnet ligger förborgad.
Syrinamska flugan skall lysa om natten, att vi af dess
ljus se måga, silkesmasken spinna så lång tråd, att vi måga
klädas därmed, biet med så stor möda hopsuga honung för
vår läckra tunga.
Hafvet själft genom ebb och flod måste dageligen kasta
till stränderna högar af snäckor, ostron, hummer, allt till
människans och djurens tjänst.
Ja, låt oss människor gå till oss själfva och vår egen
inrättning, få vi icke då se detsamma? Sjöfolket med mycket
äfventyr förtro sitt dyraste lif åt de brusande hafsvågorna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
