Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl von Linné
ligen, som Sisyphi sten. Läggas ock för masken åtskilliga
klutar af olika färger, blifver hans klädning brokig som
på en harlekin.
36. Sen huru en stor del flugor lägga sina ägg uti
bladen på svinmolla (chenopodii subcutanea) och andra, där
äggen urkläckas ini bladen, blifva maskar, krypa emellan
nedra och öfra sidan af bladet, göra bleka gångar däruti
som mullvaden på jorden, utan att vara bara, för vädret
eller fåglar utsatta. På samma sätt har sig ock indianernas
folium ambulans, hvilket bedrog de gamle, som skulle i Indien
finnas träd, hvars blad kröpo som lefvande djur ; ty maskarna,
som i dessa blad ligga, räcka ut fotterna på ena sidan, och
därmed gå de täckta och inneslutna i bladet.
37. Sen på orange-lusen (coccus), som ännu är
konstigare än hvalfisklusen; sen dess stora mask och lilla kräk, så
sällsamt till skapnad och hushållning, att intet är underligare.
38. Sen huru myrlejonet (formicaleo) bor i sanden,
utan dricka, nöjdt med litet mat. I sanden gräfver det sig
neder, att ej fåglarna må det uppsvälja, gör däruti en liten
helt brant håla, som hade ett ägg däri varit nedtryckt, under
hvilkens centrum denna mask ligger. När nu myrorna gå
fram och komma på denna hålans brädd, falla de neder
liksom i varggropen och blifva till rof.
39. Sen huru fettmasken (meloe) låter ett fett ledvatten
utur alla sina knän och leder, så snart någon rörer honom.
40. Sen huru honorna af lysmasken (lampyris) om
sommarnätterna lysa i buskarna, brinnande af kärlek, en eld,
som icke uppfräter, men endast gifver deras män anledning
att låna eld. Jag vill ej gå bort till syrinamska lysflugan
(laternaria), som bär framför ögonen på sig en stor lykta.
Jag vill ej heller hafva besvär att där uppgräfva mångfotan
(scolopendra) utur jorden, att se huru hon gifver gnistor
ifrån sig som en katt, struken på ryggen i mörkret.
41. Sen hvad underligt mariage naturen inrättat bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
