- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
198

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0 —–––––––––––-■ ... 1

Johan Henrik Kellgren

Teser:

1. Två gånger två är fyra.

2. Man må säga hvad man vill, är en förvillad hjärna
och ett fördärfvadt hjärta i den närmaste förening. En
illu-minat är i själfva sin natur en elak människa eller ämne
att blifva det.

3. Hvad smaken är för auktorn, är samvetet för
medborgaren. Den förra: förnuftet som granskar hvad man bör
säga; det senare: förnuftet som dömer hvad man bör göra.

4. Hvad är visheten? En jämvikt mellan själens
förmögenheter: känsla, bildning och urskillning. Snillet?
Samma jämvikt med en högre grad af verkning. Vettet? En
undervikt af känsla och inbillning. Dårskapen och talangerna?
En öfvervikt af desamma, endast åtskilda af mer och mindre.
— Häraf följer som korollarium, att en narr kan äga talanger,
men aldrig sant snille.

5. Den ålder, hvari vi lefva, torde blifva en gåta för
tillkommande släkter. Aldrig såg man sanningens ljus sprida
en mera allmän och renare dag, aldrig lättro och vidskepelse,
fördomar och villor sänka människor i en djupare förnedring.

6. Medelålderns barbari var vida vägnar ej så nesligt,
icke heller så farligt, som det hvaraf vi nu hotas. Det var
ett foster af okunnigheten och skulle försvinna med henne.
Man sof då och drömde; nu rasar man vaken. Man yrade
då af mattighet, nu af blodfullhet och frosseri.

7. För sju sekler tillbaka trodde man allt hvad man ej
begrep, emedan man ingenting visste; nu vet man mycket
som man ej begriper, och därföre tror man allt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free