Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— "’’"Ojp"11’—-
Filosofen på Landsvägen
$
af monarken och monarken af sitt hof? — Eller skulle
endast här den gamla regeln ha ett undantag: Dis-moi qui
tu hantes, et je dirai qui tu es.
(Den kräfstinne köpmannen.)
Välsignom naturens välgörande hand, som skänkt
människorna högmodet i omvändt förhållande mot förståndet.
(Fjärilen — känslighet, svaghet — snille.)
Känna hastigt och känna djupt — se där hela grunden till
skaldens, oratorns, artistens snille. Undra därföre ej, om
de lättare såras än vanliga människor. Det knappnålsstyng,
som genomborrar fjärilen, hinner ej fram genom björnens hud.
(Hästar, hästmänniskor — ärlighet, plumphet.)
Ära och dygd i forna dagar voro ofta förenade med
grofhet i umgänget: största artighet och belefvenhet är i
våra tider lika ofta en mask för det nedrigaste tänkesätt.
Däraf trodde man någon gång, med en vanlig falsk
slutkonst, att en belefvad man var nödvändigt en falsk människa,
men en högbröstad ställning, en påsittande hatt, en uppsyn
som för att stångas, ett tal som för att bitas, en gång som
för att trampa voro säkra bevis af ärlighet, dygd, gammal
götisk heder.
(Favorithästar — Nero — borgmästare.)
Det är en stor skillnad mellan gunstlingar och vänner.
Man vill högaktas af en vän, blindt tjänas af en gunstling.
Favoriter väljas då helst bland dem man föraktar och inför
hvilka man ej behöfver rodna för sina fel. Häraf förklaras
hvad någon gång händt, att en kung af mycket snille valt
gemenligen till gunstlingar de dummaste vid sitt hof. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
