Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff — –––-
Johan Henrik Kellgren
barm . . . allt säger mitt lopp, allt vittnar min styrka, mitt
djup, mitt gagn. Men du, lilla bäck, höj upp ditt sorl, för
att byns barn än i dag må komma och se ditt skum och
höra ditt sus och somna därvid och i morgon, då solen
förtorkat ditt sköte, kunna säga: — Här flöt han.
(Isberget och kullen.)
— Hvi stiger du ej hit upp? sade berget till kullen och
sköt sin isiga hjässa mot skyn. — Du gäckar mig, broder!
var kullens svar; men jag ler åt ditt förakt. Se ner från
din höjd och betrakta den nytta jag gör naturen: mina
blomstrande ängar, mina fruktbara trädgårdar, de feta hjordar som
beta mitt gräs, den lycklige skördaren hvars svett jag belönar.
Men du, tunga börda på en suckande moders bröst, hvad är
ditt gagn? Ingen växt, intet djur kan finna ett skydd i
ditt kalla sköte. Den välgörande solen gjuter fåfängt på dig
sina närmsta strålar; du lånar dess glans, men ej dess värma
att lifgifva världen. Behåll din höghet, var nöjd att förvåna!
Min sällare lott är att gagna och välsignas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
