- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
214

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Henrik Kellgren

lätt löpa fara att antingen förkomma eller misshandlas,
stympas och frånkännas sin upphofsman, huru mycket mera
de snillefoster, som, sällan alstrade vid skrifbordets lugn,
men i en stormande glädjes hvirfvel, strax i deras
födelsestund tagit sin flykt ur författarens hand, utan att dit
återvända, spridt sig omkring till hof och stugor, att läras af den
okunniges som kunniges mun — skrifter, som således blott
förvarades i ett otroget minne eller ock i några samlares
afundsamma gömmor, hvarur att dem draga, hopsamla,
jämföra fordrats författarens egen hand och öga!

Men hvad som allena fortplantades genom minnet, hvad
därför med tiden skulle lättast förloras, växla, förskämmas,
var musiken till dessa arbeten. Man vet att de flesta hafva
gift sig tillsammans med förut kända melodier; andra finnas
dock, som erkänna samma skapare med versen, och nästan
alla hafva mer eller mindre emottagit skaldens ändringar
och förbättringar. Till evigt säker hågkomst behöfde de
således att af en skicklig hand en gång för alla omedelbarligen
flyttas från auktors röst på papperet. Detta är hvad som
ock skett.

Säkert känner man ännu ej mer än till hälften dessa
poemers värde, om man blott känner dem som poemer.
Aldrig ännu voro skaldekonst och tonkonst mera systerligt
förenta. Det är icke vers, som äro gjorda till denna musik,
icke musik, som är satt till dessa vers: de hafva så iklädt
sig hvarandras behag, så sammansmält till en skönhet, att
man föga kan se, hvilken mest skulle sakna den andra för
sin fullkomlighet: verserna, att rätt fattas, eller musiken,
att rätt höras.

Olycklig den, som utan öra och röst vill döma om
dessa arbeten; men brottslig den, som efter vanliga regler
vågar att granska hvad ej kan jämföras, hvad som varit utan
mönster och skall blifva utan efterföljd! Och dessa skrifter
af eget slag, som icke blifvit anlagda på en öfvertänkt plan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free