Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Företal till Fredmans Epistlar
Enligt tillkännagifvande i prenumerationssedlarna hade
man först ämnat att utgifva dessa arbeten under en allmän titel
af Den svenske Anakreon, ett namn, som redan länge blifvit
tilldeladt författaren, men kanhända ej nog ärofullt. Det är
sant, dessa skaider hafva båda sjungit om samma ämnen,
om vin och kärlek, båda sjungit förträffligt — men detta är
allt hvad de äga gemensamt. De hafva målat på samma duk,
varit ingifna af samma anda, men för öfrigt hvad olikhet
i teckning, i färger, i figurernas former, deras ställningar,
scenens val: den ene öm, ljuflig, intagande, fin; den andre
yr, häftig, förvånande, rik! Att jämföra dem båda är att
jämföra kaskaden, dess språng, dess brusande svall kring
fältet med källan, som lent genom ängens sköte ormar sig
fram utan dån och bölja.
Man skulle kanhända, hvad stilen beträffar, med mera
skäl kunnat nämna vår skald för den svenske Pindarus: så
djärf är dess flykt, så rik dess bildning. Men förkastom
dessa jämförelser! De äro ofta skadliga, alltid felaktiga.
Det är genom dem som författare, sedda på en enda
förliknad svagare sida, af granskaren dömts någon gång med
en stränghet, som haft sken af orättvisa. Förgätom aldrig att
hvarje sant snille måste äga sin egen ursprungliga form,
vara sig och ingen annan, att den onyttiga frågan om
författares likhet leder som oftast till den förhatliga frågan
om deras inbördes företräde, att denna icke kan afgöras,
att snillen äro att anse som oändliga storheter, således
omätliga, och att allmänheten isynnerhet icke äger deras
måttstock. Vi skola då finna att det största beröm för hvarje
ypperlig författare, för Bellman som för Anakreon, är: att
den ene var Anakreon, den andre — Bellman.
Må mig förlåtas ännu en sanning.
Om enahanda artister, ehuruväl till naturen hvarandras
vänner och sannaste domare, icke äro det alltid, så ligger
utan tvifvel ett stort skäl härtill i allmänhetens falska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
