- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
223

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fl T .............—–––-^

Lärdomshistorien

min herre, att den polyhistorn Stolle, som icke var det han
hette, förgäfves efterspanat den både i Holland och
Tyskland? Den är, efter de största bokkännares uttryckliga
yttrande, en Fenix ibland dissertationer, en dissertation, värd
att förskaffas till hvad pris den kan fås, en dissertation, som
rycker palmen från alla andra, en dissertation, rarare än
hvita korpar. Sådana, min herre, äro ord från ord de
yppersta bibliografers omdömen därom.

Denna stil af äkta latinsk beläsenhet gaf mig frestelsen att
ej heller synas obevandrad i den lärda idiomen. Så hastigt
jag kunde, sammanletade jag i mitt minne de vackraste fraser
af de latinska haranger, jag hört vid akademiska
disputations-akter, och sammansatte eller rättare öfversatte dem till ett
svar, hvaråt de, som hafva den olyckan att vara obevandrade
i den moderna latinska vältaligheten, icke lära göra samma
rättvisa, som jag väntar af kännare. — Höglärde herre, så
uttryckte jag mig, väl vetandes, huru knappt husgeråd jag
äger, skulle jag förlora både oljan och mödan, om jag vågade
att i denna sanden nedstiga med eder, som är en man, i
den lärda saken till alla numrorna fullständig, och som
tvifvelsutan från de spädaste naglarna haft däri den bäst
snutna näsa. För min del, då jag icke är nog lycklig att
kunna simma utan spån och således vore i fara att taga
molnet för Juno, omfattar jag desto begärligare grepen af
er undervisning. — De som känna den äkta disputationslatinen
veta, att man uttrycker sig med denna sirlighet. Jag slutade
just min komplimang, när en af sällskapet, som hört hvarom
samtalet handlade, sade mig i förbigående med ett litet
smålöje : — Den pjesen, herrn omtalar, är ej så rar som han
föreställer sig. Jag äger den i min boksamling, och om ni vill,
skall jag skicka er den. — Med åtbörd och min af en
teaterkung, som finner sitt majestät skamlöst missfirmadt,
betraktade min lärde den förbigående mannen ifrån hufvudet till
fotterna. Därpå yttrade han sig, att den herrn måste vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free