Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofelbart i den allmänna lefnaden skratta åt en utskickad,
som sjöng fram sitt ärende, åt en aktor, som slog en lång
och heroisk drill midt i påståendet, eller åt hvem som på ett
musikaliskt tema melodierade samtalet om hälsan och
väderleken. Och är ej förhållandet just detsamma med bruket
af våra bästa moraliska maximer? I sanning, hvad är mera
skönt och rörande än dessa känslor och tänkesätt, när de
användas som de böra, endast till prydnad för talet och
till ett ömt nöje för inbillningen? Men hvad lånar däremot
oftare ämnen till åtlöje än just de, när de drifvas ända till
ytterlighet, det vill säga, i andra ord uttryckt: ända till
ut-öfning i den vanliga sammanlefnaden?
Om någon frågar mig, hvartill de således tjäna och för
hvad jag i grunden håller dem, så svarar jag: — För rätt
vackra saker, hvilka man väl i de forna okunnighetens
tide-hvarf verkligen försökt att utöfva, och för hvilka en och annan
känslotok ännu behåller en viss hängifvenhet, men hvaraf
allt klokt folk efter världens nuvarande lopp måste finna
verkställigheten orimlig eller platt omöjlig. Romaneskt blir
då i dess rätta förstånd allt det vackra och ädla, som det
vore lågt och barbariskt att icke med förtjusning höra och
läsa, men som det också vore högst narraktigt att någonsin
utöfva. Och hvarför? Jo först, emedan man skulle bli
alldeles ensam därom och således ej allenast ganska narrad
på sina ädla känslor, utan ock därigenom ganska löjlig;
för det andra, emedan det ädla och det kloka äro till deras
natur i denna sublunariska världen så väsentligen åtskilda,
att änglarnas forna giftermål med människors döttrar icke
funnit flera tviflare än dessa bägge sakers möjliga förening.
Jag är helt öfvertygad, att om någon med häftighet
bestrider mig detta och försvarar motsatsen, är det ej så
mycket för de ädla och stora gärningar, han själf åtager
sig att uträtta, som för dem, hvilka han tycker borde, hos
andra, hedra och pryda mänskligheten. Men om nu hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
