Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt småtartariska välde öfver allt hvad i sin enfald och
oskuld är mest svagt?
Nej, min Herre, ni vill det icke. Jag vädjar fritt till ert
lifliga snille: ni ser, i samma ögonblick man visar er det,
att som allt sant och skönt läres åt människosläktet, så
omärkligen bland detsamma utbreder det sig — och att vissa
grader af alla de sköna konsterna redan nedstigit från mästarna
till hvar och en som njutit en uppfostran. Så med
vitterheten. Tala något artigt, skrifva något vackert, göra en
liten vers är nu allmänt. Och att från den lyckliga
friheten att äga och njuta dessa små behag genom en liten
kritisk förfärlighet, som en annan vitter buse, skrämma godt
och älskvärdt folk — är ett så löjligt tilltag och så skamlöst,
är ett litet envälde så otidigt och efter våra seder så dumt,
som det vore att för oss lysa ut det bud ”att numera ingen
fick dansa som icke vore dansmästare, ingen göra en elegant
visit eller uppvaktning som icke vore hofjunkare, och ingen
nämna Guds namn som icke vore bisp”. Ett rent vanvett,
min Herre; ty den lättaste lilla mamsell ler och begriper,
att man kan slå på sitt klaver och teckna sin syblomma
just som man behagar, utan att med det ena förtörna
Rafael eller med det andra förtörna Gluck.
Men jag förstår: det rätta gudomliga ligger i
boktryckar-svärtan. Ty, min läsare, ni kan få jollra kvickt, ömt, sublimt,
vers och prosa, så mycket ni behagar, och visa det gärna
åt tusende — bara ni ej vågar stänka det med denna heliga
smörja (ni må betala den samvetsgrant som en ängel); ty
då kommer den förfärlige busen med kritikens helvetiska
fackla och skriar ut, att edra oskyldiga bokstäfver äro ej
värdiga att se dagen, att ert fattiga papper borde brännas,
brännas, brännas, och kanske att ni själf borde kastas med
i lågorna.
Därför har jag ofta trott, min Herre, att en rätt liten
kritikus ansåg sig uppriktigt för en Pluto, boktryckeriet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
