Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Kritik öfver Kritiker
och vårt nöje än många dygder. Så är Haqvin Bagers vers
och Hallbergs stenstil mera värda än större delen af alla
de vers och stenstilar som varit gjorda i detta sekel; och
Bjugg, i det märkvärdiga, både för skaldekonsten och
mänskliga snillet, är någonting vida högre och därför mera värdt
odödligheten än kanske hälften af v. Dalins oktaver och
än hela kvartoluntan af fru Nordenflychts tankespel — på
samma sätt, min Herre, som i Tyska Baronen verkligen var
mera ädelt än i tusende mesar och som Donquixote är i
högsinthet så långt öfver Cervantes, som honom diktat, att
detta kvicka hufvud visst aldrig hade mäktat göra sin dikt,
om han ej ur riddarsagorna tagit allt hvad i dessa tider
inbillningen hade romantiskt och hjärtat stort.
Nu är det visst rätt artigt, min Herre, att se, huru
stora hopen, i sitt råa men sanna vett, känner mera af
naturen än alla dess små granskare; ty den genast, både
för att lära i vis eftertanke och för blotta lifliga nöjet, fäster
mera uppmärksamhet vid den ende Tyske Baronen än vid
hela gardet i all sin ståt; och världen ännu i denna dag
intresserar sig mera för Donquixote än för tusende vanliga
höfdingar, hvilkas värde man dock känner.
Hopen, menigheten, har rätt, min Herre, i denna
aktning för det ovanliga, äfven när det som mest är
miss-lyckadt. Ty utom det ovanliga nöjet att detta ovanliga se
är däruti något mera viktigt. Det ovanliga var det enda
som åt mänskligheten först gaf lif och kraft. De stora
villfarelser, genom att väcka själen och snillet, födde alla stora
sanningar, såsom de stora tyrannier, genom att slå eld
i trålarnas hårda hjärtan, födde alla gudomliga lagar och
friheten.
Men jag åter förlorar er och vår lilla förtroliga krets.
På det att, i allmänhet, mänskliga snillets största krafter
icke måtte uppoffras åt det löjliga af några irringar, vid
hvilka evigt de små granskare fästa sig — skall jag en
18. — Nationallitteratur. 6.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
