- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
325

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rare att utmärkas af en anförare, hvars känsla af eget värde
ej tillät honom att misskänna en skicklighet, som liknade
hans, hvars ända intill ytterlighet varma nit för de verk han
styrde ej kunde åt glömskan lämna de bästa medel till deras
uppkomst. Huru många värdiga ämbetsmän, som i dag
begråta hans fall, lära ej välsigna den driftige ledare, som
eldat deras ungdom till en ädel verksamhet i rikets tjänst,
som med sitt efterdöme grundat deras skicklighet, med sin
omvårdnad deras lycka och med båda de ärofulla värf, i
hvilka de framgent skola hedra sig, honom och
fäderneslandet !

Det var ej att berömma Cicero, som Cato yttrade sig,
att Rom den tiden hade en nöjsam konsul. Den odödlige
talarens muntra och skämtsamma lynne kunde ej behaga den
stela dygd, som var byggd på föraktet för naturens glädje.
I sanning vore det ock en inskränkt ära för en hög medborgare
att endast omtalas som en rolig man. Men Cato talade om
Cicero; och Cicero skämtade i sina tal och lifvade
umgänget med sitt snille och frälste Rom och styrde senaten
och stridde för de oskyldiga.

Låt ingen säga, att det tunga, det sträfva lynnet
grundlägger eller ökar fullkomligheten hos den styrande, hos
ämbetsmannen. Är det därigenom han bereder sig dessa
nödiga befordringsmedel för sina värf: underhafvandes
till-gifvenhet, rättsökandes förtroende, det allmännas kärlek?
Jag säger mer: är det genom denna sinnesställning han för
sig själf lifvar och upplättar de tunga mödor, som tillhöra
hans kall? Det var aldrig det vilda ögats mörker, den
hotande röstens dån, som lockade den betryckta att söka
skuggan af den mäktiges beskydd; det var aldrig det
hemligt frätande missnöjet, som födde mod att arbeta för
fosterlandet. Af sinneseld utan lynnets mildhet uppkomma tyran-

21. — Nationallitteratur. 6.

321

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free