Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&=
Magnus Lehnberg
nen och missdådaren, af glädtighet utan drift födes veklingen;
men i den sälla stund, när glädje och verksamhet förentes
till en varelse, då skaptes en konung och en stor ämbetsman.
Om eder egen grannlagenhet, mina Herrar, det tillät, skulle
jag kunna nämna dem, som ännu, genom dessa egenskapers
lyckliga förening, äro prydnader för staten och umgänget.
Men jag stannar vid mitt ämne. Jag har nämnt grefve
Hermanssons verksamhet, dess eld, och ingenting är djupare
fästadt i edert minne än den rika munterhet, den lätta och
glada själ, som honom utmärkt. Det var genom detta förråd
af medfödd glädje, som han träffade nöjet öfverallt, äfven
i mödans tyngder; och nöjet, njutet inom eget bröst, huru
skulle det icke verka på hans tänkesätt och sprida sig i hans
sammanlefnad? Huru skulle det ej ingifva honom en
segrande välvilja för människosläktet, sitt fädernesland, sitt
hus? Hans underhafvande, som på ämbetsrummet kände
sin förman, hvem sökte de i hans enslighet? — Sin vän,
som lånade eld åt deras snille, munterhet och hopp åt deras
besvär. Denne herre, som i ärendenas förvaltning endast
lefde för sin plikt — man såg honom i umgänget och
dömde det vara hans bestämda kallelse. Vore ej det enda så
artade snille bekant, som efter honom skördar samma
beundran, skulle man säga, att han ej lämnat sin like i gåfvan
att förnöja ett samkväm. Hans möte var en högtid för nöjets
vän, och det enda ledsamma i hans umgänge var
afskeds-timmen. Allt omkring honom lefde och log. Hans skämt
öfverraskade åhöraren, äfven då det väntades: eget i tanken
som i ljudet och åtbörden. I dessa kretsar härmas ännu af
saknaden hans glädje, och hans lifligheter upprepas. Men
ju mera den glada bildningskraften hos honom var rik, ju
mindre kände han småvettets behof att leka med föremål,
som, heliga genom sin natur och sin inflytelse på samfundet,
vägra att låna sig till löjets tjänst. Så iklädde sig glädjen,
njuten eller meddelad, oskuldens värdighet, lifligare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
