Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g .......——tø
Johan Henrik Kellgrens Lefverne
världen blifvit stora och ansedda män, jag menar att
undervisa förmögnares barn. Därmed fortfor han äfven i
hufvud-staden, till dess omständigheterna tilläto honom att
öfver-gifva denna mödosamma, men i verket hedrande bana.
Med beröm aflade Kellgren de brukliga lärdomsprof.
Med beröm blef han, tjuguett år gammal, filosofie magister
(1772) och med allmänt bifall tvenne år därefter docent i
vitterheten, den han icke endast kände, men redan med
framgång idkat. Kort efter ankomsten till Åbo hade han
gjort sina första poetiska försök, som bestodo i verser vid
tillfälligheter. Att de varit öfver mängden af sådana verser är
troligt; men att författaren var öfver mängden af begynnande
författare är säkert. Vid den tid då egenkärleken ofta är
störst och blindast, var hans, om icke alldeles kväfd,
åtminstone förbytt i tvekan och fruktan, det äkta snillets vanligaste
följeslagare. Han återtog alltid sina vers och förstörde dem.
Om vi kunde framdraga dessa och andra försök, dem han
dömt till en dylik glömska, så skulle de till äfventyrs trösta
mången försökare. Men de lärdomar äro dem utan tvifvel
nyttigare, som Kellgren både med pennan och efterdömet
lämnat: att man har rätt att försöka sina krafter på egen
och vänners, aldrig på allmänhetens bekostnad; att
ingenting är farligare och mera dödande för snillet än att hastigt
tro sig fullkomlig; att intet arbete är värdt att se dagsljuset,
som icke tål den fullaste dag och aldrig fruktar en förestående
natt. Välmeningen, tillfället, svagheten trodde han aldrig
kunna ursäkta en skrift, men väl författaren, så länge han
icke med sina svaga foster gäckade förnuftet och smaken
eller vanvårdade allmänhetens helgade rätt. Om några af dess
tryckta arbeten sedermera af honom själf blifvit förkastade,
så bevisar det likväl icke emot detta anförande. Utgifvandet
har ej alltid berott af honom själf. De äga en verklig
förtjänst, ehuru de sakna fullkomligheten. Några bland dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
